En ensamhet. tomhet. Jag vet inte vad jag saknar. Vad det är som fattas. Vad det är som jag behöver men som jag inte kan nå. Jag känner bara en tomhet, en saknad.

Allt känns så svårt. Allt sönderanalyseras till pyttesmå bitar. Allt ses som seriöst, allvarligt, med någon gömd önskan bakom. Kan ingenting (eller allting) bara få vara enkelt, casual, utan prat och förklaring


c. ena stunden så känns det som att vi är påväg någonstans. andra stunden så blir jag totalt ignorerad. duger jag bara när DU saknar mig?


s. är det dig jag saknar eller är det gamla, gömda känslor som spökar? en sak är säker - jag vill veta vad som gick fel. jag vill veta vad det var som skrämde mig. jag vill veta hur jag behandlade dig. för det känns som att allt hände i ett helt annat liv, med en helt annan huvudroll än mig.


b. hur kan något så enkelt som en bekantskap bli så fel? allt ska misstolkas, jag ska få förvarningar om information som är helt onödig för mig att få - om det inte är någon slags varning. du får mitt huvud att sönderanalysera allt till pyttesmå bitar.