en hand som omfamnar en annan. en försiktig puss i nacken. en trygg arm runt midjan. en puls som ökar och sakta hittar tillbaka till utgångsläget. en nervös andning. en önskan om att stanna tiden. men tiden stannar inte för någon. och du försvann. du finns en bit bort, otillgänglig.

men du fick mig att inse en väldigt viktig sak, en sak som innebär blandade känslor. jag var nog inte riktigt kär i f den här gången, jag nöjde mig nog bara.

för dom känslorna du fick mig att känna under en natt och en morgon, utan att våra läppar ens möttes, jag kan inte minnas när jag kände så senast. verkligen inte under detta året, vilket betyder att jag inte kände så för honom.

jag hade glömt hur påverkad man blir av dom här känslorna, hur det skiftar snabbare och kraftigare. och jag vet inte om jag kommer träffa dig igen, vad det här var för något - speciellt inte för dig. och jag vet inte om dessa känslor släpper imorgon, om en vecka eller om du fastnar hårdare i mitt huvud. men tack, för att du visade mig vad det är jag vill få ut av livet, av kärleken, av en morgon.

fina, fina m.